Tsunami - efter vågen
Otäckt, skrämmande och orimligt. Hur kunde det ske? Har precis sett första delen av Tsunami - efter vågen.
Just Tsunamikatastrofen -04 har för mig väckt starka känslor, inte bara för att det drabbade några av de som jag kände utan även för att det är sådan enorm naturkatstrof. Att vi människor egentligen är helt chanslösa mot naturens krafter. Att vi aldrig kan förutse vad som kan hända. En våg väller in över bland annat Thailands kust, och ödeläger inte bara stränder, hotell, restauranger och hus utan även tusentals människors liv.
Som åskådare, som inte var närvarande när vågen kom, tror jag det kan vara svårt att inse hur denna våg kunde ödelägga så många människors liv. Jag själv är en åskådare, jag var inte där, jag såg aldrig när vågen välde in och jag kommer aldrig förstå den känslan som infann sig hos alla de tusentals människor som stod där på stranden. Men det spelar ingen roll om man var åskådare eller om man var en av de där tusentals människorna på stranden. Ingen av oss kommer någonsin förstå vad som hände, och ingen av oss kommer någonsin kunna glömma det där klockslaget ; 10.31 den 26:e december 2004 då vågen välde in över Khao Lak, Thailand.
För att hedra tsunamins offer var jag med och tände ett ljus på aftonbladet.se för ett år sedan, ett år efter katastrofen. Ett ljus som aldrig slocknar...
www.aftonbladet.se/vss/special/namnlistor/asienkatastrofen/visa/0,5798,258,00.html
Just Tsunamikatastrofen -04 har för mig väckt starka känslor, inte bara för att det drabbade några av de som jag kände utan även för att det är sådan enorm naturkatstrof. Att vi människor egentligen är helt chanslösa mot naturens krafter. Att vi aldrig kan förutse vad som kan hända. En våg väller in över bland annat Thailands kust, och ödeläger inte bara stränder, hotell, restauranger och hus utan även tusentals människors liv.
Som åskådare, som inte var närvarande när vågen kom, tror jag det kan vara svårt att inse hur denna våg kunde ödelägga så många människors liv. Jag själv är en åskådare, jag var inte där, jag såg aldrig när vågen välde in och jag kommer aldrig förstå den känslan som infann sig hos alla de tusentals människor som stod där på stranden. Men det spelar ingen roll om man var åskådare eller om man var en av de där tusentals människorna på stranden. Ingen av oss kommer någonsin förstå vad som hände, och ingen av oss kommer någonsin kunna glömma det där klockslaget ; 10.31 den 26:e december 2004 då vågen välde in över Khao Lak, Thailand.
För att hedra tsunamins offer var jag med och tände ett ljus på aftonbladet.se för ett år sedan, ett år efter katastrofen. Ett ljus som aldrig slocknar...
www.aftonbladet.se/vss/special/namnlistor/asienkatastrofen/visa/0,5798,258,00.html
Kommentarer
Trackback